lördag 30 juli 2011

Set it up and tear it down, a sucker says what?

Jag måste säga att jag gillar Kirkenes mer och mer. Framför allt att det är lagom varmt och att man bakom husknuten har ett fantastiskt område att virra sig runt och upptäcka. Börjar sakta men säkert uppskatta promenadturerna kring området som är i princip bara skog och sjö. Myggfritt är det också.

En minde trevlig sak är att man upptäcker att man trampat i renskit, luktar satan. Det finns minsann inte hemma!

torsdag 28 juli 2011

Du, jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket

 I går hade vi spansk afton, de hade dukat upp en helt fantastisk buffé av spanska delikatesser, så som skinka, fantastiska ostar och spansk omelett.


Ibland är det underbart att vara här i Kirkenes med sådan finna kollegor och vänner, till skillnad från det kaos som finns på jobbet då. 

Det finns en första plats som inte går att nå

Ibland är en kväll ingenting och ibland hänger man med på något som blir så mycket bättre än man hade annat. Som en kungskrabbetur.

En något osäker Katarina sätter sig i båten.


Efter att ha dragit upp 160 m lina kom buren med 7 stycken fina krabbor i. 
 Likt katten och råttan leker vi med maten före slakt. 
 Stella tar över krabban.

 Karin är modig och tar två



 Underbara tjejer.
 Vi fick även smaka färsk krabberom, som smakade lite salt och knastrade som man ätit grus. 


 Sen gick vi i land här.


Väl på plats precis bredvid ett fantastiskt vattenfall tände vi en brasa och kokade krabbbenen i saltvatten i exakt 17 minuter. Den perfekta tiden som gav fantastiskt kött, nog det godaste jag ätit i mitt liv. 
 Här är resultatet av första omgången

 Likt små fågelungar blev vi matade, vi åt tillslut nästan 2,3 krabbor var. 
 Liken efter vårt frossande.


En nöjd Katarina på väg hem, som tydligen gillar att skriva om sig själv i tredje person. 

men sorry, det var nog bara vinet som pratade

Spontana gillkvällar är bra kvällar. Mys och vin, kan det bli bättre?


Jag och Ulrika fixar innan.
 Ulrika och Karin

Glada middagsgäster. 
Och bara gäster.

torsdag 21 juli 2011

I would name her Rock'N'Roll

Värmen är tillbaka i Kirkenes, finns vissa nackdelar med att man råkar glömma att hänga upp sin skjorta under en blöt handduk. Bland annat det faktum att man inte kan ta av sig kavajen i värmeböljan eftersom den är så skrynklig.....

Värmen plockar fram lokalbornas lust att sitta och festa framför hotellet. Trevlig en stund, men när I know you want me spelas för femte gången, då kan även jag bli lite trött. Men bara lite. Jag fick plötsligt ett enormt sug att gå ut och dansa mig trött. Något som nog får vänta till Uppsala, Kirkenes är lite mer begränsat om man vill gå ut sådär spontant mitt i veckan. På fredag planeras i alla fall en stor fest då Pernilla åker hem till Malmö på lördag morgon.

Dagens sång är en mix mellan Pitbull -Hey Baby och the Roots underbara the seed 2.0. Vissa låtar blir aldrig gamla, då syftar jag givetvis bara på den senare.

måndag 18 juli 2011

So carry on my dear, what is clear, up in the daylight, is we’re hung here. Fall is coming soon.

Sitter bak receptionen och slö surfar och underhåller Pernilla som jobbar hårt, mycket hårt.


Det är en ovanligt mörk dag idag. Midnattsolen klarar inte att lysa igenom molnen så det blir så där underbart höstligt. Tvingade Pernilla att tända upp i den öppna spisen, så där har jag suttit och myst.
Eftersom dagen best beskriv som mulen i både väder och sinnesstämning här på hotellet har jag passat på att lyssna in mig på det nya Bon Iver albumet. Det har klart potential men vet inte om jag kan hålla med tidningarnas hyllningar.


Har även hunnit med en promenad runt de tre vattnen, första, andra och tredje som finns här i Kirkenes. Det gick nog lite snabbt när man döpte dem för tråkigare sjönamn får man leta efter.

Hela vägen duggade det så där lagom så att man inte blir för varm men inte heller kall. Ett av de få tillfällen då regn är som bäst helt enkelt.

söndag 17 juli 2011

You're alright but I'm here, darling, to enjoy the party. I just came to say hello.

Precis som alla resor så är årets Rysslands resa slut. Eller som man kanske bättre ska kalla den Cocktailresan 2011 - hur man dansar som en ryss. 

Som vanligt säger en bild mer än 1000 ord. 
Ryssland nästa!

Vi började resan med en 4 timmar lång bussresa. Tillsammans med bland annat den här vackra ryska damen. Vi fick ett önskemål att ta foto på en massa ryska damer på vår resa, de glömde bara bort att specificera en ålders grupp...

 Sen bar det av till restaurangen med den längsta drinklistan vi kunde hitta. 



Pernilla beställde en sådan här: 


 Sen blev det mesta så här: 

Kvällen fortsatte till hotellbaren 


Där vi mötte av den här vackra ryska damen. 

Innan vi han krypa till kojs så var vi tvungna att fråga de frågor vi normalt sett brukar fnysa åt i receptionen, hur mycket kostar en rubel och vad är klockan egentligen......




 Dag två erbjöd en större upptäcktsfärd genom staden

 Så som att se på grustransporter
och ta foto utanför nya KGB myndigheten med annat namn


 Ryska kvinnor 65+
 Atomisbrytaren Lenin
 Rysk bröllopsfotografering, på en båt som förmodligen inte hade något med bröllopet att göra då det två minuter senare kom ut en mycket förvånad man ut från båten och rakt in i bröllopsfotot.



 Fika på Letho

På marknaden
Dryckesproviant innan vi begav oss för att shoppa vodka
Suspekt efterrätt på menyn. Dock inget vi tog utan istället blev det dessa: 

 Blue temptation matchade Pernilla fint i utseende men smaken frestade inte. 
 Det gjorde inte heller shoten Little salty russian.....

Sen begav vi oss in i djungeln som kallas rysk nattklubb. 
 Där vi blev rekommenderade gröna drinkar, gärna sådana som inte smakar något vidare....
 Man kunde iaf kolla in det ryska modet.
Jag har alltid undrat var addiasbyxorna tog vägen, nu vet jag. 
Här går han limbo: 

 Två saker imponerade på mig, att ryska kvinnor var betydligt mer påklädda ute än vad jag hade förväntat mig. Sen var de helt fantastiska på att dansa. Inte möjligtvis för att ha skoj utan mer som en show. Det var oftast 10 kvinnor och en man på dansgolvet samtidigt och jag kan lätt säga att det var bara kvinnorna som skakade sina rumpor och kastade sina hår på ett förföriskt sätt.
En kul kväll allt som allt. 

Dag tre börjades med sightseeing och den berömda soldaten som är ett minnesmärke efter andra världskriget. 
 Här är allt som finns kvar efter Kursk, den ubåt som förliste 12 augusti 2000 utanför Murmansk som tog med sig 118 liv ner i djupet. 

Och här är fyrtornet som är till minne alla som dött i anknytning till havet. 

Pernilla framför sjömanskyrkan.