If I was just another dusty record on the shelf

Då var denna helgen över, time flies when your having fun I guess.

Helgen innebar utgång i Noho, nästan standard nu. Vi gick till the Basement och njöt av både musik och känslan av att vi inte stod i mitten av en strippklubb. Den känslan får man lätt när landskvinnorna går in på sportbarerna i kortkorta klänningar och trippel push-up BH. Sen att de dansar som *censur censur*, får även en och annan gamling att känna sig pryd och undra hur de undviker urinvägsinfektion eller vrickar fötterna i the stripper heels. Mycket vodka tranbärsjuice är teorin vi går på just nu. 

Men the Basement är annorlunda, där finns inte en tv skärm så långt ögat kan nå, drinkarna består av minst 50% alkohol, fast så är det typ överallt här, men extra bra där. De spelar även en grym blandning av Motown, Funk, soul och blandade oldies och allt är givetvis på vinyl vilket gör det hela så mycket coolare. 

These autumn leaves, all these autumn leave, all these autumn leaves are yours tonight.

På söndagen var det helt underbart väder så vi begav oss till Puffers pond. Det var otroligt vackert med alla färger på träden. Det är helt sjuk att vi badade den 9 oktober, även fast det nog inte var mer än 17 grader i vattnet. Men det var uppfriskande iaf. 

I don't need riches like diamond rings

På lördagen kom Lina och hälsade på, detta firade vi med att gå ut och äta i Northampton. Kvällen fortsatte sen till the Basement, vårt nya favoritställe med 50- 60 tals musik. Denna gång var lokalen en mörk källare och folk klädde sig lite likt klädstilen man hade då. Allt detta tillsammans med dansen gjorde  att det kändes som vi var på 30 talets USA då alkohol var förbjudet och dessa klubbar mycket hemliga. Sen att the basement ligger i källaren till polishuset bara förstärker känslan. 

Or you might walk in

Anna som husfru, tar hand om proppen i vasken. 

Blow the rent, the whole shebang on me

Härom kvällen begav vi oss och såg Ides of March på bio. Klart sevärd om man är lite insatt i amerikansk politik, och kombinationen Gosling/Clooney är ju aldrig fel.

Det är ändå vägen jag valt

I torsdag hade jag och Anna hyrt in stjärnkockarna Morberg och Morberg. Det var en fröjd att komma hem till lagad middag. Och vilken middag de lagade. Kvällen fortsatte sen till McMurphys, som var precis som vanligt. Tack så hemskt mycket för en fantastisk middag, Morberg.

Morberg fixar i det lilla köket. 

Anna köpte fint vin på rea. Detta var tyvärr inte ett lyckat koncept, om man inte var sugen på vinäger då. 

Den fantastiska middagen var serverad, med duk på bordet och allt!

Sen var det fuldans för hela slanten. Anna jobbar hårt för att det ska bli inne med morgonrock även på finare tillställningar. 

Hårt jobb som DJ

One word, one word Carries on

I fredags gick vi och såg våran första bio, vi såg 50/50. En helt underbar film som jag varmt rekommenderar. Den tar upp ett soligt men vanligt ämne med mycket värme och konstigt nog glädje, utan att bli så där präktigt och klyschigt. 

Anna och jag beställde en stor popcorn och dricka -meny, och vi fick in världens största dricka. 

Som ni ser, större än störst. Skulle gissa på en liter.

Och här är trailern: 

Is for a little respect when you come home

Anna provar på att vara amerikansk hemmafru från 50 talet och städar med vår fina damsugare som producerades före hjulet upptäcktes. 

Sunday morning rain is falling

På söndagen gjorde Anna och jag mysfrukost med amerikanska pannkakor med karmeliserade äpplen, mandlar och stekt bacon. Vi var allmänt sega med varsin dator framför oss och passade på att läsa ikapp alla veckans svenska nyheter.

Cause I'll be back on my feet some day

Så var det lördag och dags för ny utgång. Vi började sedvanligt hemma hos oss för en öl och lite sminkning, sedan tog vi och mötte upp med gänget vid bussen som vi missade med en mindre än en minuts marginal. Så vi fick ta en taxi till Northampton, där vi lyxade till det på en italiensk restaurang. Sedan gick vi vidare tills vi äntligen fick plats på en bar som även accepterade pass som id, (det är tydligen inte så vanligt att man som amerikansk dörrvakt vet vad ett pass är), the Towsted Owl och tog en mellan öl och vandrade vidare till slut destinationen the Basement. Vi hamnade lite vilse på vägen och hamnade på en klubb som spelade musik från 50 och 60 talet. Gud så skoj det var att se något annat en TV-skärmar med sport överallt. 

 Fina Anna,

 Ditte,

 Och jag.

 Här är den då, pumkin spice ale, luktade kanel och smakade gott sa öldrickarna, urk sa jag.

 Michael, jag och Lyndsay 

Elin, Michael och Jovan