We don't care if you're older Or the new baby sitter

Fredagen, sista skoldagen för terminen, begav sig gänget till Judiths för att fira Ditte som fyllde år. 

Toby, Mie, Michael, Elin, Martin, Jessy, Ditte, jag, Anna, Blaise, Jovan, Miriam och Tilman. 

Min bil är inte lik din bil det är en likbil,

Vi kallar dem liken, liken har blivit en del av vår vardag. Alltså inte alkoholen i dem, eller kanske lite men inte mer än någon annan student, utan snarare hur man ska bli av med dem. Vi källsorterar allt och ställer man ut en massa flaskor vin och en 2 liters vodka så där på en tisdag, ja då kanske hyresvärden tror att man är alkis? ( den är en kvarlämna från thanksgiving, så Anna och jag har inte suttit och klunkat vodka i vårt morgon te...) Så istället för att ställa ut allas gamla flaskor direkt har de liksom sparats, för att sätta ut lite varje vecka, i praktiken kommer det till fler flaskor än vad som vågas sättas ut. Så liken bara ökar och ökar i volym. Sista veckan kommer hyresvärden verkligen tro att de har bott alkisar i lägenheten, men den dagen den sorgen.

Likadana hjärnor som redan tänkt på allting när någonting har hänt

Tillbaka till verkligheten. Från Strand till Bioreaktor på ett ögonblick. Gick igenom kameran och hittade lite gammalt opublicerat och en massa nytt från semestrarna. Strax innan terminens dag gick Anna och jag hit, till dörren som är en glasstrut. 

Stället heter Barts och specialiserar sig glass. 

 Två små sundays tack, socker chock nästa!

Run run reindeer

-Ja, då blir det 25 dollar för väskan
 -men jag har redan betalat för bagaget
 -Ja fast inte för att checka in det, vi tar en avgift eftersom du ska byta flyg....
 Jävla attack kapitalister....

I'm back, back in the New York groove

Efter ett snabb besök i Amherst, är jag nu på resande fot igen. Nu bär det av till Mexico. Skulle lagt upp massor av bilder från sista tiden i Amherst för Anna och vårat äventyr i New York, men internet och tiden räckte inte till. Så, allt detta ligger sparat på datorn och så fort jag kommer hem efter ytterliggare en sväng i New York med Syster yster, så kommer allt detta upp på bloggen samt äckligt fina bilder på bruna pepparkakor i paradiset. Jupp, at the moment it really sux to be me :)

 Jag kan dock säga att Anna klarade vikten på resväskan, med 1.1 kilos marginal, vilket är värt en stor applåd. Kommer sakna dig massor, du har varit ett fantastiskt sällskap och stöd den här terminen. Jag kommer även publicera en best of Anna i Januari som en liten cliffhanger.....

Så god jul och gott nytt. Ses i paradiset ( om internet finns där dvs...)

Ont, det gör ont men det går

To Anna : Aj

I don't want your wreckage ball to find I cannot steer,

Elin kom på besök för ost och vin.

 Anna och jag hade hittat knäckebröd i butiken, så lyckan var stor.

Vi åt julgodis och målade naglarna, summan av kardemumman, en lyckad kväll som på något sätt kändes som början på slutet. 

And so I tell myself that I'll be strong And dreaming when they're gone 'Cause they're calling, calling, calling me home Calling, calling, calling home

 ingen mer svensk, nu är vi amerikanska apor som dansar istället. 

Om jag var en viking Var jag aldrig hemma

Anna som husfru, del iv. 

Anna sätter igång fläcken

The old star clock it laughs itself to sleep tonight, and that fork in the road will bleed me like a knife. but you're moving faster, beautiful disaster

I torsdag var det dags för terminens sista middag på the pub. På torsdagar har de ett erbjudande då man får ett glas vin eller öl till middagen och det kan man inte missa. Eller man kan, om man inte tar med sitt pass förstås. 

 Då ser man så här ledsen ut, 

 Annars var vi så här glada. 

 Man får även  ett stort fat med natchos till bordet gratis. Och gratis är godast. 

 De har även pappersdukar och en massa kritor så att om man har tråkigt kan man rita. 

Eller göra världens största visitkort att ge till servitrisen.