Allt känns så himla långt bort. Overkligt och jobbigt fast samtidigt roligt och underbart.
Det går verkligen overkligt bra och flyter på helt sanslöst.
Har ett ur spännande labbjobb på gång. Att odla fram archea som producerar vätgas. De hittade mig och inte tvärrtom, bara en sådan sak.
Visum, check!
Resa check!
Boende, not som much. Men har en alierad i äventyret, Anna. Det känns bra.
Alla söta vänner som planerar äventyr med mig i USA. Glädje.
Men, det faktum att mitt äventyr i Kirkenes snart är över, sammanfattas bäst med det ny uppfunna ordet Skipbo-mongo!
Lämna mitt kära Uppsala, inga underbarat galna kvällar med Sara och Campari på taket i höst. Not so good. Att min lägenhet inte längre är min utan Pernillas. Sjukt.
Kan man inte bara trycka på Paus? Få ha allt sådant kul framför mig utan att behöva lämna något bakom sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar